Årets Filmskådespelare Pirjo Lonka fick priset för inte bara en roll, utan för tre roller: “Mera bra manus”

Text: Anna Mellin
Översättning: Stella Laine

Hälla i sig litervis med sahti

Filmen 100 litraa sahtia, skriven och regisserad av Teemu Nikki och vald till Finlands kandidat för Oscarpriset bästa internationella film, handlar om systrarna Taina (Pirjo Lonka) och Pirkko (Elina Knihtilä) från Sysmä. Nikki skrev rollerna för Lonka och Knihtilä, så de fick även läsa och kommentera manuset i ett tidigt skede.

Lonka berättar att rollen på många sätt är exceptionell.

“Det är en underbar roll, eftersom jag fick göra något som jag aldrig har fått göra förut. Mansroller är oftast sånadär att de inte har några gränser: du får supa, gråta, slåss och ramla omkull på en båt. Har män det alltid såhär?” frågar sig Lonka.

Trots att Lonka inte brukar förbereda sig för filmroller förutom genom att lära sig texten väl, hade regissören på förhand varnat om att kanistrarna med sahti-öl är tunga.

“Så vi lyfte och sprang nog sen med dem några gånger, jag och Elina. I filmen finns några sådana scener där en medelålders tants rygg bra skulle ha kunnat knäckas om jag inte hade vetat hur jag skulle bära dem. Nog vägde de ju så samperi”, berättar Lonka.

Ett mänskligt midsommardrama

I filmen Elämä on juhla, skriven och regisserad av Ulla Heikkilä, firas midsommar i Nagu. Lonka spelar Hannele, som håller upp sin familj efter mannen Otsos (Jani Volanen) restaurangkonkurs, och söker mening med livet i ett utomäktenskapligt förhållande.

Filmens förproduktion tog länge, och många saker förändrades under den tiden, inklusive filmens namn och utspelningsplats. Filminspelningarna löpte ändå på i varm och samtalande stämning.

Lonka prisar Heikkilä som en skicklig personregissör, vars förtroende för skådespelarna skapar en trygg stämning.

“Allt hände mjukt och lätt, vilket har varit härligt att uppleva. När jag började med detta arbete var allting ännu annorlunda. Jag vågade inte fråga någonting, och branschen kändes starkt som en männens bransch. När jag var ung fanns det få roller för kvinnor och de var såna där snäva roller som bara skulle ställa frågor”, säger Lonka.

Enligt Lonka sammanfattar filmen bra hur litet ibland är stort och vackert.

“Elämä on juhla handlar om människors relaterbara liv. Det kan till och med göra väldigt ont att titta på, fast ingen mördas och inget större händer” ponerar Lonka.

Kulisserna skallrar under en festkväll i lyxlägenhet

Listan över de prisbelönta rollerna kompletteras med rollen som terapeuten Karoliina i filmen Täydelliset vieraat. Filmen baserar sig på den italienska filmen Vad döljer du för mig?, regisserad av Paolo Genovese, som det har gjorts nyversioner av i över tjugo länder.

Filmens manusförfattare är Juha Jokela, och regissör Rike Jokela. Även skådespelarna var med och kommenterade manuset och fick fundera på hur det bäst skulle sitta i en finsk kontext.

“Nog är ju folks temperament ganska annorlunda än till exempel i Italien”, konstaterar Lonka.

Täydelliset vieraat planterar sju vänner runt ett gemensamt middagsbord. När en av dem föreslår att de ska spela ett spännande sällskapsspel börjar hemligheterna avslöjas.

Förutom Lonka spelar Laura Birn, Hannu-Pekka Björkman, Malla Malmivaara, Joonas Saartamo, Pekka Strang och Jani Volanen i filmen. Om samspelet hittar Lonka mycket gott att säga.

“Jag är här med dessa fantastiska människor. Ensam går det inte riktigt att spela något, utan nog gör ju den där andra alltid hälften av ditt arbete”, berättar hon.

Att stöda ett strålande manus är en lönsam risk

Lonka kan inte säga hurdana roller hon önskar sig i framtiden, men erbjuder ett klart recept på vad som just nu borde göras inom AV-branschen.

“Jag önskar att finansiärerna skulle lita på bra manus istället för att alla ska hitta på ett ämne som säljer just nu eller är ett some-fenomen. Vi har galet bra manusförfattare”, säger Lonka.

Lonka saknar även att vi i högre grad kan säga trevliga och glädjande saker högt.

“Vi borde hålla ihop och stötta varandra. Vi kunde alltid komma ihåg att tacka. Om någon fast plötsligt säger att det är härligt att jobba med dig, så bär du det med dig länge. Fast det är frågan om små saker är det stora ord”, berättar Lonka.