Häng med på turné!
En bildkavalkad om Åbo Svenska Teaters turné-verksamhet
Text: Daniela Franzell
Bild: Samuel Karlsson, Daniela Franzell, Kajsa Ek
Turnén startar från Åbo Svenska Teater i centrum av Åbo. Teknikerna har tankat den legendariska bussen och fyllt den med scenografi och rekvisita. Färdplanen är klar och skådespelarna kliver på bussen på morgonen eller förmiddagen. Åboland, Åbolands skärgård, västra Nyland och hela Åland hör till Åbo Svenska Teaters regionteater-område. Det betyder i praktiken att färjtidtabeller och förbindelsetrafik ganska långt avgör vilken tid vi behöver starta och när vi kommer hem. Övernattningar är inte helt ovanliga men ofta kör vi också hem på natten. Nu har dock den här bussen turnerat klart för vår del så om någon vill köpa denna raritet så är den till salu!
När vi kommer fram hjälps vi åt att rouda. Teknikerna håller i trådarna och instruerar ganska långt hur det lönar sig att göra på någon specifik spelplats. På Karelia i Ekenäs är det utmanande roudning men istället bra akustik. Varje spelplats har sina för- och nackdelar och dessa bokförs tillsammans med mått och övrig information i en skild bok. Alla roudar enligt egen förmåga och ganska fort lär sig gänget systemet och hittar sin egen uppgift. Gott humör och mycket humor underlättar arbetet när man möts av krångliga trappor, snålblåst eller otymplig scenografi i smala korridorer. Det är också bra att fort lära sig be om hjälp istället för att skada sig.
Sedan bygger vi scenografi, hänger ljus, drar kablar och radar ut rekvisita, kläder och peruker. Det gör vi också tillsammans. Det här är inget vi övar på före turnén inleds och varje gång undrar vi att hur ska det här gå? Hur ska vi rymmas? Kommer vi att hinna äta? Och finns där överhuvudtaget någonting som jag klarar av och kan göra? Men otroligt fort hittar alla sina områden och sedan blir vi bara bättre och effektivare på att bygga och ordna.
Här ser ni skådespelerskan Monica Nyman i full färd med att koppla starkström. ”Mounie” inledde sin karriär i teatervärlden på belysningsavdelningen. Därför har det fallit sig helt naturligt att hon i första hand hjälper till med just det. Den här våren går hon förtjänstfullt i pension och vem som ska ta över hennes uppgift som sladd-expert ute i regionen blir en svår nöt att knäcka. Mounie har nämligen haft monopol på kablarna i över 40 år och det med all rätt.
I vår turnerade vi med Ken Ludvigs Baskerville - ett fall för Sherlock Holmes. Det var en stor produktion med rekordmycket kläder, rekvisita och peruker. På bilden är vi på Wrethalla i Kimito och där valde vi att spela på golvet trots att det fanns en rejäl scen till förfogande. På så vis blev det gott om utrymme att breda ut sig backstage. Det är en fördel om det är många snabba byten och tät trafik i kulisserna.
När allting är klart finns det oftast lite tid för att se sig omkring, äta, kanske ta en promenad och samla sig inför kvällens föreställning. På de större orterna är det relativt lätt att hitta matställen av olika slag men ute på de små öarna, speciellt vintertid, är det ofta privatpersoner eller föreningsaktiva som står för kost och logi. Bemötandet på speciellt de små orterna ute i skärgården är oerhört varmt och välkomnande och oberoende vad vi spelar så kommer de man ur huset för att titta. Det är sådana gånger som man förstår hur viktigt det är med en fungerande regionteater som levererar föreställningar till ställen där kulturutbudet framförallt på vinterhalvåret är ganska minimalt. Skådespelararbetet har aldrig känts mer meningsfullt.
Då alla har fått mat i magen så börjar vi förbereda oss för föreställningar. I större produktioner har vi en eller två maskörer med oss på turnén. Och då har de förmodligen trollat fram någon form av sminkbord. Ibland med spegel och belysning, ibland utan. Ibland fäster vi peruker mitt på golvet i en gymnastiksal, ibland limmar vi ögonfransar i halvmörker uppe på någon vind. Ögonskugga appliceras i ljuset av en diaprojektor och vintertid går vi ibland omkring med ytterkläderna på ovanpå scenkläderna fram tills att föreställningen börjar. Att vara på turné är ett enda improviserande från början till slut. Ingenting är någonsin sig likt och det är det som är charmen!
Teatertekniker Juho Golnick har arbetat för Åbo Svenska Teater sedan 2018. Hans huvudsakliga uppgift är att vara turnétekniker och förutom att han kör själva föreställningen så håller han också reda på spelplatsernas fördelar, storlekar, utmaningar och glädjeämnen. Det är ganska långt han som tillsammans med turnéproducenten Jan Lindroos avgör hur mycket tid vi behöver och vad som kommer att krävas av oss för att lyckas och hinna med det vi har tänkt.
När föreställningen är avklarad och allting är nerpackat tillbaka i bussen behöver också gänget tankas. På bilden ser ni ett hungrigt turnégäng som köar till den legendariska korvkiosken ”Rökka” i Mariehamn på Åland. Ganska ofta händer det att restauranger och korvkiosker på orten eller längs med vägen vid behov förlänger sina öppethållningstider för oss. Framförallt om vi meddelar i god tid att vi är på väg och att vi är hungriga. Många krögare och grillägare har blivit gamla bekanta för skådespelare som har turnerat i många år.
Ibland övernattar vi på orten om förbindelserna inte gör det möjligt att resa hem eller om vi spelar flera föreställningar på samma ort. Då kan man njuta av vyerna och få se en och annan solnedgång som avslutning på dagen. En av de allra roligaste sakerna med turnélivet är att få besöka alla orter med jämna mellanrum och under olika årstider. I mån av möjlighet försöker vi hinna besöka små loppisar, blomsteraffärer och andra smultronställen som man hittat under åren som turnerande skådespelare. Det är god marknadsföring att mingla på byn iklädd turnéjacka med Åbo Svenska Teaters logo på ryggen.
Åbo Svenska Teater turnerar också med mindre produktioner i hela regionen. Monologer, dagis- och skolpjäser visas i klassrum, gymnastiksalar och auditorium. Då används en större paketbil och det är vanligt att det endast är en skådespelare och en tekniker som åker iväg.